SAREKFJÄLLEN

Pastavagge.

Från Pelaslätten eller dalplatån vid Sarvajaure och Perikjaure utgår mot SO en höglänt dal, Pastavagge, som leder över till Sitojaure. Den har en ännu mera högalpin prägel än någon annan huvuddal; dess vattendelare, som ligger ungefär på 1 075 m, utgöres av den stora Västra Pastaglaciärens nedersta del (fig. 40), från vilken - analogt med förhållandet i Kuopervagge - bäckar gå åt olika håll, nämligen en till Perikjaure och en till Sitojaure. Dessutom finnes ett halvt dussin glaciärer till, de flesta helt korta. Dalen är trång och dyster och växtligheten torftigare än i någon annan av Sarektraktens huvuddalar. Nämnvärt bränsle finnes knappast annanstädes än vid dalens mynningar; däremot träffas en tämligen jämn tältplats omkr. 3 km innanför östra dalmynningen.

Genom denna dystra och isiga dalgång går dock en slags lappflyttningsväg. Från Pelaslätten följer den sydvästra sidan av Pastajokk, går sedermera över på norra sidan, byter åter sida efter passagen över Pastaglaciärändan och fortsätter sedan uteslutande Då södra sidan.

Bergbestigningar och passövergångar. På södra sidan Pastavagge träffas i huvudsak samma bergtoppar, som omtalats vid redogörelsen för bergen på norra sidan Rapadalen vid selet. Längst mot V reser sig det höga men runda och lättillgängliga Pelatjåkko. Ö därom kommer (fig. 40) det ännu högre Såbbetjåkko (1 831 m), som från den lilla glaciären närmast V därom är lätt tillgänglig. Detta berg är även lätt tillgängligt från Snavvavagge (sid. 47). Det strax Ö om Såbbetjåkko liggande Midtji Skårkas (1 837 m) ävensom Svirjatjåkko (1 820 m) torde vara lättast åtkomliga från Jillavagge. Mellan Östra Såbbeglaciären och Västra Pastaglaciären springer fram i Pastavagge en rätt hög bergås, Aleb Pastaskaitatj, som jämte Svirjatjåkko och Midtji Skårkas bildar västra stranden av den stora Västra Pastaglaciären och som jag aldrig varit på. Jag förmodar, att den är lättast bestiglig ungefär från nordväst.

Närmast Ö om Svirjatjåkko komme det pass, varigenom Pastaglaciärcn hänger över mot Rapadalen och bildar den lilla Skårkasglaciärtungan (sid. 45). Därpå följer mot Ö Unna Skårkas högsta del. Denna topp (1 820 m) är visserligen lättast åtkomlig från Rapadalen, men torde även med fördel kunna bestigas såväl från övre delen av den stora Västra Pastaglaciären som från sydvästligaste hörnet av Östra Pastaglaciären. Mellan de båda Pastaglaciärerna framskjuter en bergås, Pastatjåkko, som har två toppar, en liten i Pastavagge långt framskjutande bergnäsa, Pastavaratj, samt en S därom liggande högre (omkr. 1 744 m). Den lägre »knabben» är lätt tillgänglig från sänkan mellan dem båda, den högre är ganska brant, men dock åtkomlig såväl från nämnda sänka som från Västra Pastaglaciären. Lättare torde den vara att bestiga från övre delen av Östra Pastaglaciären, således ungefär från S.

Fig. 40. Från sluttningen av Nilas kam mot bergen på södra sidan Pastavagge, 1 Lulep Pastaskaitatj, därunder Östra Pastaglaciären, 2 Pastavaratj, 3 Pastatjakko, därunder Västra Pastaglaciären, 4 Unna Skårkas, 5 överst toppen av Svirjatjåkko, därunder Alep Pastaskaitatj, 6 Midtji Skårkas, 7 östra Såbbeglaciären, 8 Såbbetjåkko, 9 Pelloreppe-Ålkatj (fjärran), därunder Västra Såbbeglaciären, 10 Pårtekaise (fjärran), 11 Pelatjåkko, 12 Alep Pastajokk och Pastavagge, 13 Såbbejokk. A. H. 1 aug. 1896.

Ö om den östra Pastaglaciären ligger Luleb Pastaskaitatj. Detta berg bestiges lättast från Skaitatjvagge, en liten tvärdal Ö om nämnda glaciär. Från samma dal äro såväl Spetsiga Vassja (1 810 m), som Runda Vassja (1 768) och Takar (omkr. 1 730 m) lätt tillgängliga (se även Rapadalen sid. 47).

Den norra sidan av Pastavagge (fig. 41) bildar en nästan sammanhängande fjällmur, i vilkens översta del endast helt korta, hängande dalar äro utskurna; i fyra av dem ligga korta glaciärer. Mellan dalarna resa sig höga, delvis rätt svårtillgängliga toppar.

Längst i V höjer sig utmed Perikjaure det vackert utmodellerade, branta Perikpakte, vars högsta punkt (1 790 m.) ännu ej berörts av människofot. I mina yngre dagar hade jag funderingar på att bestiga detta berg och kom till det resultatet, att det skulle vara lättast åtkomligt på de snöstrimlor, som smyga sig upp emot toppens östbrant från glaciären i nordost (fig. 42). Ett bestigningsförsök på denna väg måste göras i sommarens början under särdeles goda snöförhållanden. Från Perikjaure eller från Pastavagge synes mig toppen ej utan synnerligen stora svårigheter kunna nås. Däremot reser sig sydost om Perikpakte en något lägre kam, Nilas kam (1 770 m), som är lätt tillgänglig från SV. Dess topp erbjuder en vacker utsikt över Perikglaciären i norr och dess storslagna omgivningar (panorama i Turistför. årsskrift 1897).

Kammen nr 2, från Perikpakte räknat, Mellantoppen, erbjuder nog ej heller några svårigheter för bestigning från Pastavagge. Kammen nr 3 är det höga Äpartjåkko (1 925 m). Denna topp kan bestigas i ungefär kammens egen längdriktning från Pastavagge. Upptill är kammen ställvis mycket smal och stundom halkig. Jag har bestigit den på nämnda väg trenne gånger, 4/8 1896, 28/7 1900 och 31/7 1902, samt tillbringat 2 ovädersdygn på densamma i ett litet tält, uppställt på ett av stenar byggt plan. En fjärde gång, 3/8 1902, besteg jag samma topp över den lilla glaciären i V och på kammens västsluttning, som är ganska brant, men dock framkomlig. Från flera sidor torde denna topp näppeligen vara åtkomlig, i alla händelser icke från N. På densamma har man ett vidsträckt toppanorama, synnerligast mot S och V. I N ser man Norra Äparglaciärens och Norra Ruopsokglaciärens stora ackumulationsområden, Letsijaure m. m. men utsikten åt detta håll hindras något av Äparkammens nordliga fortsättningar. Åt Ö har man det ännu högre, med en evig snömössa försedda Ruopsoktjåkko (1 945 m), vilket berg bortskymmer all vidsträcktare utsikt åt detta håll.

Bestigningen av de östligaste kammarna på Pastavagges nordsida känner jag ej av egen erfarenhet, men torde inga större svårigheter finnas att komma upp på Ruopsok genom att följa kanten av den östligaste, på nordsidan Pastavagge nedskjutande glaciären.

Detta höga berg dock vida bekvämare att bestiga från Ö eller N. Befinner man sig vid öständan av Pastavagge, torde bestigningen lämpligast börja strax söder om Ruopsokjokk. Angående övergången av Pastajokk se sid. 16.

Nästa >>>