SAREKFJÄLLEN
Njåtsosdalen.
Denna praktfulla dalgång i sydkanten av högfjällen är såsom redan nämnt (sid. 34) tämligen lätt tillgänglig från Kvikkjokk över Ruoutevare, om båtar kunna erhållas i Kamajokk. Från Pårekslätten nås denna dal bekvämt över Säkok (sid. 60).
Från Säkoks västände (fig. 30) är anblicken av fjällen kring Njåtsosdalen synnerligen storslagen. Den grannaste delen är den västra delen, där dalbottnen upptages av en rad sjöar med kristallklart vatten mellan branta, toppkrönta dalsidor. En motsvarande vy finnes ingenannanstädes inom Sarekfjällen, beroende på att nästan alla sjöar, som funnits i de större dalgångarna vid istidens slut, igenslammats under den postglaciala tiden genom glaciärbäckarnas stora slamhalt. Till de tre Njåtsossjöarna rinner emellertid ingen glaciärbäck, utan endast klara fjällbäckar, och därför saknas deltabildningar. Vattendelaren ligger i denna dalgång på l 020 m och ovanligt långt mot V, nämligen ända borta vid västra dalmynningen.
Lapparnas flyttningsväg går hela tiden på norra sidan. För att komma fram måste man vada två rätt stora bäckar, Palkatjokk och Luottojokk (jmfr sid. 17), av vilka den sistnämnda väl är svårast. Möjlighet att högre upp kringgå dessa bäckar bland annat på snöbryggor föreligger dock, men blir det naturligen mycket besvärligt att använda sig härav. Väster om Luottojokk finnes ingen svårvadad bäck. Björkskogen går i dalen till denna bäcks utträde i huvuddalen. Lägerplats bör ej gärna väljas högre upp än 1 km nedanför den nedersta sjön.
Bergbestigningar och passövergångar. På norra dalsidan bilda Pårtefjällets västligaste utsprång ett härligt alpland, (fig. 31) vars toppar dock från V äro ganska svårtillgängliga. I den östligaste bidalen, från vilken Ruopsokjokk kommer, ligger en liten glaciär, från vars översta del det höga och spetsiga Saitaristjåkko (1 934 m) med svårighet kan bestigas (bestigningen utförd av en värmländsk hantlangare Nils August Olsson 4/7 97). Från passet mellan Saitaristjåkko och Pårtetjåkko kan man fortsätta nedåt Palkatglaciären. I den nordligaste glaciärdalen intill Luliihatjåkko torde en användbar övergång till Pårteglaciären finnas (se sid. 59).
Bestigningarna av Luottolako och Kåbrek kräva ingen anvisning och ej heller övergången över det förstnämnda till Sarvesdalen, dit man även kan komma genom Jeknavagge (sid. 53), och Nåitevagge (sid 54.).
Tsäkkok (1 784 m) är utan svårighet tillgängligt från Ö, och därifrån kan man lätt komma på Pulkas, den över dalen utskjutande branten, som bildar ett så karaktäristiskt drag i landskapet kring Njåtsossjöarna. Det andra särskilt karaktäristiska berget är det ryggåsformiga Tjatja (1 837 m) med sin mantelformiga glaciär i sydöstra änden. Berget bestiges väl lättast från detta håll, men torde även vara tillgängligt från den lilla dalen i nordväst.
Fig. 31. Från Luottolako mot Pårtekaise. 1 Tvillingryggen, 2
Palkattjåkko, 3 Palkatglaciären, 4 Pårtotjåkko, 5 Saitaristjåkko, 6
Saitarisglaciärcn. A. H. 31 juli 1906.
V om Pulkas synes en övergång till Jeknavagge finnas.
Pårtekaises västsida nedgå tre glaciärer. På Tjatjas I Njåtsosdalens alpvärld är gott om glaciärer. På östsluttning finnes en egendomlig, mantelformig sådan. De vidsträcktaste torde vara de, som nedgå från Jeknatjåkko och topparna V om Luottolako.