SAREKFJÄLLEN

Infartsvägar till högfjällen.

De viktigaste utgångspunkterna för färder i högfjällen äro Kvikkjokk, Aktse och Saltoluokta. Härtill skulle möjligen kunna läggas Njunjes i Tarradalen.

Redan under färden på sjöarna mellan Jokkmokk och Kvikkjokk såsom på Randijaur vid Luleketj på Skalka vid Björkholm med flere ställen har man vid klart väder god utsikt över högfjällen. Det är Pårtekaise, Skaitetjåkko, Kåtoktjåkko, Stuorra Skårkas och Vassjatjåkko, som företrädesvis framträda från öster. Vid inseglingen till Kvikkjokk dominera Pårtetjåkko och Pårektjåkko hela terrängen och kunna te sig rätt praktfulla. I Kvikkjokk kan man genom bestigning av Snjärak (1 1/4 timme) få en vidsträcktare utsikt bland annat även över det höga Kåtokjokkotjkaska och Kåtoktjåkko. Utmärkta utsiktspunkter äro även Prinskullen och Vallespiken.

Från Kvikkjokk kan man på olika vägar nå högfjällen.

1) Till den praktfulla Njåtsosdalen kommer man enklast förbi Ruoutevare malmberg [1]. Man följer den spångade vägen, på Kamajokks östra sida omkr. 3 km, där ror man uppför denna å omkring 2 km, om tillstånd till användning av någon av båtarna erhållits i Kvikkjokk, varefter man ytterligare har l km promenad över ett större, av ån bildat näs och 6 km rodd till en båtlänning nära Kamajokks och Njåtsosjokks sammanflöde. Därifrån är omkr. 2 km promenad på hygglig väg till gruvstugorna på SÖ-sluttningen av malmberget. Endast den ena av dem torde vara användbar, men tillstånd att få bo där bör dock utverkas hos gruvfältets ägare eller dess ombud i Kvikkjokk.

Från stugorna följer man gruvstigen uppför Hermelinsväggen till nordöstra Ruoutevare och Vallatjvaratj, varefter man fortsätter i någorlunda god terräng över Vallatj samt Tjuoltas och Kåbreks nordöstra sluttning till strax nedanför det mitt i dalen liggande lilla berget Jamikvaratj, där Njåtsosbäcken övervadas. (Se vidare Njåtsosdalen sid. 6l).

2) För att nå Pårektrakten kan man använda samma kombinerade promenad- och roddväg som till båtlänningen nedanför Ruoutevare, dock måste man självfallet landa på Njåtsosjokks östra strand. Därifrån har man stenig och dålig terräng genom skog, innan man når högslätten mellan Säkok och Stuor Jerta. Denna färdled är därför knappt att rekommendera.

Vida bättre är att följa den spångade turistvägen till Tatasjön, dock må man därvid akta sig för avvägen till Ruoutevare. Stigen är i början backig, men efter omkring 5 km. befinner man sig på en hög platå med här och där storslagen utsikt mot bergen vid Njåtsosvagge, bland vilka det spetsiga Tjuolta särskilt uppmärksammas. Över Lill-Tatasjön kan man, om roddare och nyckel medföras, ro med Turistföreningens båt till strax öster om sundet mellan Stora och Lilla Tatasjöarna, där på norra sidan en någorlunda tydlig stig leder mot norr till Påreksjöarna vid Pårektjåkkos fot. Sista delen av vägen bär över en sumpig och väl kilometerbred myr. På våren livligt fågelliv vid de talrika små sjöarna på fjällslätten. Vattendraget övervadas, där Kalakjokk mynnar i Pårekjaur. På norra stranden av sjön meteorologiska stationen Pårek, där dock logis ej kan påräknas, emedan stationen troligen är stängd. Ofog undanbedes. Det är utom Pårtefjällen huvudsakligen fjällen kring Kåtokjokk och Njåtsosvagge, som lämpligen kunna besökas från Pårekslätten.

I stället för att från väständan av Stuor Tata gå på land, kan man fortsätta rodden till öständan och följa Aktsevägen till Sjabtjakstugan, där lämpligen kan övernattas. (Se Turistföreningens resehandbok XXV). Därifrån kan Faunåive (omkr. 1 100 m) bestigas; vacker utsikt mot högfjällen i N och Rittakdalen med sjökedjan i S. Från Sjabtjakstugan kan man nå Pårekslätten genom dalgången mellan båda Sjabtjakvareh. Stig finnes mig veterligen ej.

Den förnämsta infartsvägen till högfjällen är dock den storslagna Rapadalen med utgångspunkt från Aktse. Dit kommer man: 1) från Kvikkjokk på turistvägen via Sjabtjakhyddan (12 tim.); 2) från Saltoluokta på turistvägen genom Autsotjvagge, med rodd över Sitojaures östra fortsättningssjöar och promenad över Tåresåive (10 tim.); 3) från Tjåmolis vid båtleden Jokkmokk–Kvikkjokk över Snavva och Laitaure.

Denna sista led, som ännu ej inrättats för turisttrafik, kräver någon beskrivning. Från Tjåmotis ror man 2 km över Jekkaure till början av gångstigen, som går på västra sidan Blackälven; promenad en dryg mil på god spångad väg, varefter man kommer till ett sel, Savvon, där rodd omkr. 4 km, om båt kan skaffas, sedan promenad 3 km på jämn stig till Snavvasjön. Vid södra stranden av denna lilla sjölika älvutvidgning måste man genom eldsignaler eller synnerligen kraftiga rop påkalla Snavvabornas uppmärksamhet för att bli hämtad i båt till Snavva, ett fattigt ställe, där dock ett par personer kunna få tak över huvudet ocb liggplats. Annan mat än mjölk och fisk är ej att påräkna. Från Snavva fortsättes 7 km på något sämre stig till Laitaures östända, med vid lågvatten mycket stenig och svår båtlänning, där Turistföreningen har sin båt förlagd. Därifrån rodd till Aktse, där logi bör kunna påräknas. Färden måste för båtarnas skull på förhand planeras.

Angående tillträdet till fjällen från Saltoluokta ocb Stora Lule älvs sjökedja se Kukkesvagge.

Nästa >>>