SAREKFJÄLLEN

Nordsidan Ruopsok - Äpar - Perikmassivet.

Nordsidan av detta bergmassiv är en av de mest tilltalande ängder inom hela Sarektrakten. Fjällslätten mellan högbergen i S och Sitoätno i N uppvisar en slags leende natur med små bergkullar och talrika små sjöar, växtligheten är ingalunda oansenlig, särskilt frodas Dryas i svällande tuvor, och nere i Sitoätnos trånga dalkjusa träffas biörkskog. Över den på omkring 800 m ö. h. liggände slätten resa sig de djärvt utmejslade topparna mellan snövita glaciärer, tillsammans med dem bildande ett synnerligen ståtligt bergkomplex (fig. 43), som åtminstone i vårt land torde söka sin like. Trevliga tältplatser finnas mångenstädes på slätten och mellan de små bergen, och brist på någorlunda användbart bränsle torde det ej vara. blott man ej närmar sig högfjällbranten för mycket.

Fig. 42. Perikpakte från Nilas kam i SO. A. H. 4 aug. 1896.

Detta bergmassiv, som bildar Sarekfjällens yttersta utpost mot NO, ligger fritt exponerat åt detta håll och kan iakttagas i all sin glans från flera av Sjöfallstraktens berg, såsom Alep Kirkao och Slugga. Just från detta håll är den emellertid relativt svårtillgänglig, emedan Sitoätno bildar en åtminstone sommartiden oöverstiglig barrier. Funnes en båt i Letsitjaure, skulle förhållandena avsevärt underlättas. För att under nuvarande förhållanden komma dit från Stora Sjöfallet eller från Saltoluokta erbjuda sig tvänne vägar. 1) Antingen måste man färdas efter turistvägen genom Autsotjvagge till Sitojaures östände, där taga båt och rö hela sjön till dess västra Ände, varpå ändå återstår obehaget att övervada Pastajokk. 2) Eller man måste färdas landvägen Ö om Petsaure, N om Vuoures, eller mellan båda Risjaksjöarna N om Slugga, i båda fallen till vadstället över Kukkesvaggejokk nära dess utflöde i Letsitjaure (sid. 86). Därefter måste Perikjokk vadas, ävenledes ovanför inflödet i Letsitjaure, eller på annat ställe eller ock hela Perikjaure kringgås. Från övre Rapadalen kan denna slätt för närvarande anses vara lättast tillgänglig, nämligen genom marsch utmed Perikjaures östra strand och över sänkan mellan Perikvaratj och Perikpakte. Från Aktse kan man komma dit över det släta Njunjesfjället, varvid man håller V om Tåresåive och Ö om Suorkijaure. Nedgången till Sitojaures västände torde bäst böra sökas mellan Valak och Takar.

Toppbestigningar och passövergångar. De från massivet mot norr framskjutande bergkammarna äro till antalet fyra och kunna betecknas med följande namn, räknat från öster till väster, Ruopsokkammen med Ruopsoktjåkko (1 945 m), Äpartjåkkokammen med Äpartjåkko (1 925m) och Knivtoppen, Favoritkammen med Favoritplatån (1 812 m) och Periktjåkkokammen med Perikpakte (1 790 m). Mellan var och en av dessa kammar ligger en ståtlig glaciär, vartill kommer, att Periktjåkkokammen mot N klyver sig i två, vilka omsluta en särskild liten glaciär. Glaciärerna från Ö t. V betecknas med följande namn: N. Ruopsokglaciären, N. Äparglaciären, Perikglaciären och Perikvaratjglaciären.

Av kammarna är endast Ruopsokkammen lätt bestiglig och framkomlig över hela sin längd (sid. 79) Äpartjåkkokammen är lätt att bestiga från N, och man kan komma på den så väl från N Ruopsokglaciären som från N Äparglaciären samt följa den ett ganska långt stycke mot S. Så långt som till Äpartjåkkos högsta punkt kommer man dock ej, emedan svåra hinder, såsom Knivtoppen, omöjliggöra framkomsten. Högsta punkten är som redan nämnt endast tillgänglig från Pastavaggehållet sid. (78). Något liknande är förhållandet med Favoritkammen. Även dess nordligaste del är tillgänglig på olika vägar, men man kommer ej längre än till den första markerade toppen, Favoritplatån; längre mot S uppträda så skarpa hak i kammen, att man näppeligen torde kunna komma fram. Favoritplatån är en av de elegantaste utsiktspunkter i hela fjälltrakten; anblicken härifrån av N Äparglaciären i Ö och Perikglaciären i V och de djärvt formade topparna däromkring är oförgätlig. Vad slutligen Perikkammen beträffar, så torde dess översta del från alla håll vara i det närmaste obestiglig. Jag har uttalat den förmodan, att den högsta toppen Perikpakte dock från Perikglaciärens sydvästra sida under goda snöförhållanden och rikligt kvarliggande snö skulle kunna nås (fig. 41 och jämför sid. 78.)

I detta vilda alpmassiv finnas helt visst även användbara och intressanta passövergångar, av egen erfarenhet känner jag dock ingen. Behovet av sådana övergångar här är även ej stort, då massivets utsträckning är så liten. Sådana förefalla dock möjliga i passet mellan Perikpakte och Nilas kam, vidare i översta delen av Favoritkammen mellan Perikglaciären och N Äparglaciären samt på två ställen i övre delen av N Ruopsokglaciären.

Fig. 43. Från Njiraupuolta mot Äpartjåkko. 1 Takar, 2 Runda Vassja, 3 Ruopsoktjåkko, 4 Ruopsok - Lilltopp, 5 norra Ruopsokglaciärcn, 6 Knivtoppon, 7 Äpartjåkko, 8 norra Äparglaciären, 9 Favoritkammen, 10 Favoritplatån, 11 Perikpakte, 12 Pelatjåkko. 13 Ålkatj, 14 Sitoätno, 15 Letsitjaure. A. H. 29 juli 1904.

Nästa >>>