Lördag 28/7 Miehttjevagge - Stalojåhkå
Nästa morgon styr jag upp i ett mindre pass vid höjden 1283 och kommer upp precis nedanför nordtoppens vägg som går rakt upp i molnen. Dalen vidgar sig snart till stora flata grusfält som sluttar ner mot Stadak. Till vänster syns också glaciären på norrsidan av nordtoppen.
Även här uppe finns dock enstaka växtlighet mitt i all sten. Här ligger också diverse stenblock i olika vittringsstadier utspridda, så man förstår var allt gruset kommer från.
Efter att jag gått nerför sluttningen över allt grus och rundat Stadak så spricker molnen upp litegrann och ger dalen en lite mindre dyster framtoning. Sulitelmas toppar bevaras dock djupt insvepta i molnen.
Då jag sitter och fotograferar utsikten bakåt så kommer en flock renar springandes nerifrån dalen bakom mig och förbi i samma riktning som jag är på väg. Då jag gått någon kilometer till och är mitt ute på ett snöfält så kommer hela gruppen springandes tillbaks och upptäcker mig först då de är helt nära. Istället för att vända om så ställer sig hela hjorden och fånglor och visar ingen oro alls över min närvaro. Antagligen betraktade de det här snöfältet som sitt?
På andra sidan krönet breder så Sårjåsjavrre ut sig med en lång, grön nedförsbacke mot vandringsleden mellan Sulitjelma och Staloluokta. I nedförsbacken träffar jag ett gäng skånska pensionärer med rejäla packningar som ska spendera drygt en vecka i Sulitelmas omgivningar. Jag stöter också på en lämmel som inte springer iväg, utan sitter kvar i gräset, tittar på mig och bara ber om att bli fotograferad. |
Från stugan vid sjöns östra strand får man en sådan där helt fantastisk vy över fjällen som är alldeles för ovanlig även här uppe. Detta måste väl ändå vara en av STF's absolut vackrast belägna fjällstugor?
Jag fortsätter utefter Sårjåsjåhkå en bit nedströms innan jag åter går ut på leden som för mig förbi Staddajåkkåstugorna, anslutningsleden mot Pieskehaure och Jiegnaffojåhka innan jag slår upp tältet på en liten avsats ca30m ovanför leden vid en lite mindre jokk. |