Torsdag 26/7 Nuortta Savllo - Pieskehaure
Det regnar intensivt hela natten och sluttningen, som var ganska torr kvällen innan, är nu plaskvåt och alla små svackor är nu helt vattenfyllda. Jag går ner mot Gassajavrre och vadar Sullunåjvjåhkå utan problem en bit nedanför utflödet.
Pieskehaure dyker snart upp i blickfånget och de få gånger som solen når ner till sjön genom molntäcket ser man dess blåskimrande färg. Häll-landskapet byts långsamt ut mot rena gräsmarker då jag följer sluttningen på Sullunåjvve mot nordost.
|
Sluttningen är full med små jokkar som då och då försvinner ner under marken i kortare eller längre grottpassager för att komma upp en bit ner i backen. Vegetationen är otroligt frodig, men eftersom jag håller mig ovanför videgränsen så är det ändå ganska lättvandrat förutom att det är fullt med småstup som man måste välja att gå över eller under hela tiden, så det blir en del upp och ner. 
|
|
Då jag närmar mig Vassjajavrre ändrar terrängen åter karaktär och blir betydligt kargare. Jag kommer också ut på 'leden' som inte verkar vara speciellt vältrampad och bitvis är ganska knepig att följa. Broarna finns dock på plats vilket är tur eftersom jag inte skulle vilja vada jokken här då det är brant, djupt, smalt och mycket vatten.
|
Från Muotkejavrre kommer ett dimbälte glidande ner genom dalen och hänger ut en bit över Pieskehaure. Här kommer leden från Norge in från vänster och helt plötsligt så blir stigen hyfsat vältrampad och betydligt enklare att följa. Jag stöter på en grupp tyskar, som är de första människor jag sett sedan jag startade. De kommer från Pieskehaurestugan och är på väg mot Muotkehytta. Själv fortsätter jag ner till Pieskehaurestugan eftersom jag är lite sugen på att träffa folk. Stugvärden har lite färsk fisk över, så det blir riktig lyxmiddag. Jag är ensam gäst i stugan men får ändå sällskap av några tältare som utnyttjar köket men sover ute. |
