Tisdag 24/7 Stuor Jiervas - Vuozzas
Landskapet blir allt vintrigare då jag kommer upp på högre höjd. Mestadels är det ganska lättvandrat över småblockig terräng eller snöfält. Stigningen upp mot den allra innersta delen av dalen precis under Muvracåkka är dock rejält brant och lite småklurig med full packning. Även vid den absolut sista stigningen upp mot passpunkten måste jag använda händerna vid ett par korta branta partier. Eftersom jag kommer nerifrån så är det dock enkelt att hitta den bästa vägen upp, åt andra hållet kan jag tänka mig att passagen skulle vara betydligt svårare.
Runt omkring mig är det hela tiden moln och jag hoppas att slippa bli insvept i dimma, vilket både försvårar navigeringen och dessutom skulle förta halva vitsen med att gå upp genom en sådan här passage - UTSIKTEN. Jag klarar mig dock och får en fantastisk belöning då jag når högsta punkten med utsikt över Sulitelma, Blåmannsisen, Balvatnet och Nuortta Savllo. Det ligger ett kompakt molnlager på hög höjd och ett ständigt varierande lager över slätten under mina fötter.
| Att hitta en bra väg för nedstigningen var ett litet osäkerhetsmoment, men det visar sig vara ganska problemfritt. Där finns lite småstup här och där som man tvingas runt, men jag behöver aldrig backa tillbaks i mina egna fotspår för att hitta någon annan väg. Terrängen är helt annorlunda här och påminner mer om Bohus-klippor än om vanliga svenska fjäll. |
| Efter ett tag så dyker Iggesjavrre upp på högersidan djupt nere mellan de branta fjällsidorna. Det ser knappt ut att vara möjligt att passera utefter sjön vare sig på norra eller södra sidan på grund av branterna som går rakt ner i vattnet från alla håll. |
|
| När så molnen lättar även över Balvatnet på vänstersidan kan jag fortsätta neråt med utsikt över en sjö åt varje håll av mycket olika karaktär. En stor utbredd slättsjö och en smal bergsjö mellan branta stup. |
Terrängen blir allt trevligare ju längre ner jag kommer med allt mer vegetation mellan de blankslipade berghällarna och massor av små vattensamlingar i alla de klippformationer som utgör terrängen.
Den karakteristiska toppen Årjep Savllo visar sig ur sin mest spektakulära vinkel just härifrån och molnen som hela tiden sveper förbi adderar till skådespelet.
På norrsidan av Vuozzas slår jag läger på en hylla hundra meter ovanför slätten med utsikt över Nourtta Savllo, Årjep Savllo och Mavasjavrre.
Under kvällen så är jag omväxlande helt insvept i dimma eller försedd med strålande utsikt. Molnen lyfter dock aldrig så mycket att jag ser upp mot Sulitelma, som nog borde ligga synligt rakt norrut härifrån.
