21/8 Njoatsosvágge
Idag hade jag tänkt fortsätta upp på Luohttoláhko, men vädret på lite högre höjd ser inte särskilt inbjudande ut. Planen läggs snabbt om till att följa Njoatsosvágge västerut istället. Jag startar dock med att bestiga den lilla kullen mitt i dalen för att få lite morgonutsikt.
Mellersta Njoatsosvagge avgränsas mot den västra delen av ännu en tydlig geologisk gränslinje, där man går från skifferdominerad berggrund till den Amfibolit som är så utmärkande för många av våra högfjäll. Även här finns en tydlig hylla i gränslinjen med vackra vattenfall i jokken.
I övre delen av dalen bjuder molnen och solen på ett fascinerande ljusspel med ständigt skiftande skuggor och bergstoppar som omväxlande tornar upp sig åt alla håll för att sedan försvinna in i nya molnskyar.
Från Bulkas har vattnet tydligen inte nöjt sig med att följa sina gamla fåror utan börjat välja nya vägar rakt genom gräset. Är det bara en tillfällig väg i samband med ett ras, eller månne början på en ny liten bäck?
Före passet längst i väster vänder jag mig om och betraktar en av Sareks vackraste dalar en sista gång för den här turen.
På andra sidan planar landskapet ut igen och Padjelantas kulligare fjäll dyker snart upp i blickfånget.
Jag går runt hörnet in i Sarvesvágge innan jag stannar för kvällen.
