22/8 Sarvesvágge

Molnen virvlar runt inåt dalen då jag påbörjar dagens vandrande. Det är en hel del renar som går runt och betar nere i våtmarken runt den meandrande Sarvesjåhken.

Jiegnavákkjågåsj visar sig vara Sareks häftigaste vattenrutschbana sista biten ner mot dalbottnen. Den störtar fram i en djupt nedskuren kanjon med nästan slät botten, men med flera häftiga böjar som kastar runt vattenkaskaderna.

Hela dalen är lättvandrad och jag är snart uppe vid vattendelaren.

Strax nedströms renvaktarstugan finns en liten mjukt utskuren kanjon där jokken trängs ihop så att man nog skulle kunna hoppa över med lite vilja.

Efter kanjonen försöker jag hålla höjd i sluttningen eftersom jag tänkt ta mig upp till Dielmájávrásj. Det börjar också bli en hel del videsnår som man får fösöka navigera runt eller forcera rakt igenom. I ett sådant halkar jag plötsligt till samtidigt som den andra foten fastnar i en rot så att knät böjs i någon konstig vinkel. Det gör inte så ont efter att jag pustat ut en kort stund, så jag fortsätter vidare.

När jag kommer fram till Rijddanjunjesjågåsj så finner jag att också den är djupt nedskuren i en kanjon, så att jag måste antingen en bra bit uppåt eller neråt för att kunna ta mig över.

Jag väljer att gå över en bit nedströms där vattnet visar sig vara djupare och stridare än vad det såg ut - men över kom jag...

Ungefär halvvägs upp i den branta backen så börjar knät som jag vred till tidigare att protestera. Här finns dock inget alternativ annat än att fortsätta hela vägen upp.

Väl framme vid sjön så har jag rejält ont i knät, så det är riktigt skönt att kunna slå upp tältet och få lägga sig ner.

Nästa >>>