Torsdag 7/7 Saimmajavri-Kaitumjaure

Vaknar återigen av att den hemska solen värmer tältet till orimliga temperaturer alldeles för tidigt. Myggen är överjävliga så det blir minifrukost och hoppackning.

Går söderut mot Teusajaure för att runda Urtticohkka med avsikt att sova i Kaitumjaurestugan en natt för att få lite respit från solen och myggen.

Urtticohkkas sydsluttning är relativt myggfri och bjuder på strålande utsikt över Teusadalen. Terrängen växlar mellan öppna gräsängar och ren björk-vide-djungel med små stup här och där för att krydda lite extra.

Mitt på sluttningen får jag närbesök av en kritvit fjälluggla med lite svart teckning, vilket kändes lite speciellt. Den låg och cirklade fram och tillbaks över sjön när den fick syn på mig uppe i sluttningen och bestämde sig för att inspektera vad det är för en konstig figur på besök. Den flög upp till min nivå och passerade på bara 30m samtidigt som den vred huvudet i en helt omöjlig vinkel under passagen. Innan jag hinner få fram kameran har den dock tappat intresset och återvänt till lägre nivåer.

Går runt hörnet på fjället och ansluter till kungsleden. Uppe på Muorki-platån stöter jag på en guidad STF-grupp där det visar sig att jag känner färdledaren sen min scout-tid i Linköping för tio år sen. De sista kilometrarna till stugan går i raketfart på den väl upptrampade leden.

Jag passerar Kaitumjåkka över en bro och det är lite svårt att tro att denna jokk var riktigt lättvadad dagen innan bara några kilometrar uppströms. Tänk vilken skillnad en rejäl svämkägla kan göra.

Nere vid stugan intar jag en välsmakande lättöl, tvagar mig och gör mig allmänt hemmastadd. Trots STF-gruppen på tio personer så är det fortfarande gott om plats i stugan och jag får till och med eget rum.

Nästa >>>