2017 Norra Dalarna

Mestadels utefter Romboleden från Mora till Grövelsjön

Börjar vandringen i Mora vid lunchtid en mulen dag i slutet av maj.

Följer Vasaloppsleden västerut ut ur stan.

Det finns knappast några möjligheter att gå fel då leden mestadels består av bred grusväg anpassad för flera skidspår i bredd.

Sover vid en liten bäck i skogen utanför Oxberg.

Vid en mysig renoverad gammal kvarn finns en av ledens raststugor för dem som vill sova inomhus.

Vasaloppsleden fortsätter i samma stil fram till Evertsberg där jag följer Romboleden norrut då den viker av.

Nu kommer jag in på lite mindre stigar och passerar turens första fäbod, Sovaldberg.

Sedan följer vanlig blandad barrskog upp till Österdalälven

Några kilometer vägvandring leder mig igenom Älvdalen, Rot och vidare upp mot Klitten.

Från Klitten kommer jag in på Bufyärsween som är byns gamla restaurerade fäbodväg där man förr ledde alla djur fram och tillbaks till fäbodarna varje sommar. Denna led är en av den här vandringens höjdpunkter.

Spenderar natten i en liten trevlig raststuga.

Landskapet varierar mellan orörda, tysta myrar med urgamla tallar till hårt brukade trädåkrar.

Bron över Rymman finns inte mer, så här får man göra ett knädjupt vad om man vill över.

Passerar den fascinerande 'Balserjungfrun' som är en skyltdocka mitt ute i skogen. Hon verkar vara väl omhändertagen av lokalbefolkningen, och jag kan inte annat än fundera över om det är så här nya religioner startar...

Sover i slogboden vid Vargfljot på en liten ö av fastmark mellan gigantiska myrområden.

Innan man ger sig in på Älvdalens skjutfält så bör man kontrollera att ingen övning pågår, om man inte vill bli kanonmat.

Skogen inne på skjutfältet är obrukad, och underbar att vadra i. Leden är här utmärkt med klassiska gamla bläckor i träden.

Efter den fina raststugan vid Korskälla tar ledmarkeringarna slut och man får klara sig själv.

Skogen i det här området är mycket hårt brukad med skogsvägar och stora kalhyggen överallt. Jag kan inte annat än undra över vilken definition Holmen Group och andra aktörer i området har på naturhänsyn.

Hittar ett litet parti sparad skog i strandremsan vid en sjö där jag slår läger för natten.

Efter Lövnäsvallen så blir naturen trevligare igen då jag följer Stor-Härjån upp mot Lövhögen. Först på liten skogsväg och sedan på en knappt skönjbar stig utefter ån.

Viker sedan upp på kalfjället och stannar för natten strax ovanför trädgränsen.

Fjället är lättvandrat men vädret är riktigt trist, så det blir en rätt kort vandringsdag.

Nästa dag är vädret bättre igen och jag väljer den höga ledsträckningen över Svanhågna och vidare in till Lofsdalen där jag fyller på matförrådet på Ica.

Kommer åter upp på kalfjäll norr om Lofsdalen och blir överraskad av säsongens sista snöoväder. Jag blir 'insnöad' i en grillstuga en dag, då jag dels behöver en vilodag och dessutom inte alls tycker att blötsnö och hård motvind är någon rolig kombination.

Nästa dag är himlen blå igen och Sonfjället visar sig i horisonten.

Ser en älg som står och betar i strandkanten av en liten sjö.

Passerar Sveriges högst belägna by, Högvålen, innan jag viker av vägen igen upp mot Rogen.

Efter Gunnars tar jag vägen upp på kalfjället igen över Storstöten.

Rogen-naturen går bara inte att se sig mätt på. Den är helt fantastisk!

Sover nere vid Rogensjöns sydspets och fortsätter genom mer unerbar natur nästa dag.

Vid vinskyddet vid Hävlingen får jag sällskap av en Sädesärla.

På andra sidan sjön möter jag en stor hjord renar med små kalvar. Jag sitter och tittar på dem på avstånd en lång stund innan de sakta försvinner bort över en ås så att jag kan fortsätta utefter leden.

Sista natten vid foten av Storvätteshågna.

Vädret inbjuder inte till någon topptur på Svealands högsta berg, så det blir vandring direkt ner mot Grövelsjön och bussen hem.